Den här bloggen för att vara en löpande krönika över våra äventyr (men kommer nog innehålla grejor från mina andra spelgrupper också).
Drakar & Demoner
Min karaktär
Teodor Halmhutare är en halvlängdman och gentlemannatjuv. Han föddes i och växte upp i hamnstaden Tigõld på Saphyna. Hans far, Burdan, arbetar som lagvrängare och hans mor, Melle, sköter tillsammans med några av sina bröder handelskontakterna med övriga Trakorien för släktens räkning. Teodors far skämtade ofta att Teodor var vild, som en farsegels Milack, och på tok för stirrig för en sävlig Sahpynabo. Av vänner och bekanta ses han som något av en spjuver (i slutna sällskap kanske rentav som en rackare) som med ett leende och en handsvepning tömde såväl penningpungar som tålamod. Burdan försökte länge sansa den unga hoben och satte bland annat honom att utbildas i administration för att stundom ansluta sig till lagvrängarskrået - vilket föranledde den unge Teodors att lära sig lagar och förordningar för att veta exakt hur långt han kunde gå utan åtal. Råget ansågs som måttat när han av misstag övat sina konster på Fiskarkonungen Movitz Bolmares svärson, och skickades av sin mor och far i raskt tempo till faster och farbrors gård vid den sömniga byn Olvi på den bördiga Frambolinerslätten. Den unge Teodor lessnar dock snart på den trygga tillvaron och beslutar istället för att ge sig ut i världen för att visa upp sina färska konster.
Färden till Fristaden
Indignerad av världen i största allmänhet beslutar sig Teo för att smyga ombord på första bästa skepp, i första bästa hamnstad. Bort! Bort från Saphyna och bort från tristessen. Han lyckas i skydd av mörker smyga ombord på en gissen gammal skorv, Vågskrikan. Väl ombord finner han sig snabbt ett ställe att gömma sig. Under flera vakter lyckas han undvika att bli sedd. Som han gjort flera kväller tidigare ger han sig ut under nattvakten för att stjäla sig en munsbit. Teodor smörjer kråset och somnar, och hans drömmar gäckas av en stor gås, som skriker åt honom. Han väcks plötsligt av en tordönstämma som vrålar honom i örat. Det visar sig vara skutans kapten, som är mindre nöjd över att ha funnit en fripassagerare ombord. Skeppet visar sig vara del av en handelskonvoj. Teodor övertalar i sista stund kaptenen med lovord om hårt arbete och diger ersättning att inte slänga honom överbord. Passagen spenderas med att slita hund, med spott och spe från besättningen i övrigt.
Efter många veckor ser han sin möjlighet då fartyget anländer till kaj i ett främmande land, och klättrar över relingen och simmar i land, till vad som visar sig vara Fristaden, beläget på Östmarkens södra kustremsa. I brist på andra möjligheter insinuerar Teodor sig i de skummare kvarteren av Fristaden, där man på sin höjd misstar honom för att vara ett bortsprunget barn. Han skaffar sig snabbt kontakter genom sin förmåga att charma även ganska gruffa bovar och förmåga att ta sig in i små utrymmen.
I nästa stund är den unge tjuven efterlyst, med pengar till den som fångar in honom. Hur kunde allt gå så fel, så fort? I panik flyr han staden, men kommer inte långt innan ljudet av galloperande hästhovar hinner ifatt honom. Det sista Teodor känner är smärta och en smäll som får hela huvudet att skallra. Sen blir allting svart...
Uppvaknandet
Teodor vaknar av att något petar honom hårt i sidan. Det är mörkt, och han kan inte se något. Plötsligt rivs mörket upp - han har legat i en säck. En krigarkvinna med härjat utseende plirar på honom.
No comments:
Post a Comment