Virrig och Vilse i Östmark

Faror och fränder 

Det visar sig att kvinnan som väckt Teodor är en krigarprinsessa vid namn Hartwig Jothumsbane, från farsegels Ransard. Teo har, som Saphynabo, blandade känslor avseende Ransard. Trots det följer halvlängdsmannen den resliga prinsessan, som leder Teodor nedför en backe. Vid kullens fot står en annan kvinna, med graciös hållning - likt  ett rovdjur, ja som ett kattdjur, snarast. Kvinnan är i full färd med att förhöra sig med den fånge som ligger framför henne sig på marken. Kvinnan presenterar sig med silkeslena ord som Kahlan, en Felisernunna. Med sig har gruppen även en utbydsjägare, Argantyr. Teo förklarar att han orättmätigt förts ut i vildmarken av korrupta vakter, och tackar för hjälpen i hans stund av nöd. Hartwig går fram och avslutar fången med ett mäktigt hugg.
Hartwig förklarar att de förväntar sig hjälp i sitt ärende - de båda är på väg till det befästa Etin-tempelet Kalband uti i Östmark för att tala med en präst angående ett rånmord i Fristaden, ett brott som de ålagts av en viss Kapten Heraclo att lösa. Man misstänker att en man, Grimva Viskaren, blivit oskyldigt anklagad för ett mord. Teodor har svårt att reda ut de större sammanhangen - och vad är det för människor han har gett sig i kast med? Nåja. Det finns kanske en slant att tjäna i allt det här?

Väl vid Etintemplet välkomnas sällskapet med blandat resultat. Man släpps först in, men en skeptisk Hartwig ifrågasätter om Etins sanning verkligen är den bästa, utan säger sig följa Wòdurs läror.  Sådana barbarer vill man inte ha med sig där inne, inte om inte botgöring kan göras. Man vill därför först inte låta henne stanna inne i säkerheten på tempelområdet. Hartwig eskorteras ut av vakterna. 

då man ställer krav på att gäster går på gudstjänst för att förtjäna mat och sovplats för natten. Till slut släpps hela sällskapet in. Under gudstjänsten försöker Teo, varande en opportunist, stjäla penningpungen av en av munkarna men tas på bar gärning. Han försöker genast avfärda tjuvgreppetsom en olycka grundad i religiös hänförelse "Jag sträckte upp händerna för att bättre prisa Etin! Jag skulle aldrig stjäla här!", insisterar Teodor. 

Olyckligtvis köper inte prästerna hans berättelse - utan ordinerar korporellt straff på den unge halvlängdsmannen. I någon slags överslagshandling spelar Teo vidare på rollen av en person driven till extas av religiös fervör och förs ut av vakten, talande i tungor och skakande i hela kroppen "av att ha tagit emot Etins sanning". Det går delvis vägen och han överlämnas till nunnorna i stället. Han insisterar på att få konverteras i gryningen, då även straffet ska utdelas. Hartwig erbjuder sig ta straffet, men Teo, övertygad om att hans dramatiska konster ska leda till en förmildrande dom, insisterar på att bära straffets tyngd själv, ty är han inte ett av Etins barn? Straffeté utdelas ändå och nu måste Teodor fortsätta skådespelet under konverteringsriten då han ikläds en kåpa och tilldelas en Etinsymbol i brons. Sällskapet samlas för att tala med Riarken Bofeus Brorimma och får av den gode mannen reda på att Grimva, som anklagats för mord, farit med osanningar om ett möte med Riarken. Kahlan förhör sig om eventuella religiösa skrifter i lärdoms syfte. Man får veta att det finns ett sorts bibliotek i källaren på templet, där mången värdefulla skrifter och annan esoterika som samlats upp i Östmark finns samlat; gruppen ställer sig givetvis frågande till om att det går att få tag på något sådant värdefullt dokument. Teodor gör kontakt med en vakt som erbjuder honom möjligheter att stjäla ett dyrbart dokument, samt transport av stöldgodset till Fristaden (vagn och allt finns redan ordnat, säger han, allt som krävs är att någon öppnar porten under natten). Dock så säger Teodors instinkter honom att något är fel, och han väljer att inte hjälpa den tjuvaktige vakten.

I skydd av en karavan, ledd av översteprästen, reser sällskapet åter mot Fristaden.

Åter i stada, åter i trygghet

Väl tillbaka i staden går sällskapet raka vägen till vaktstugan där Kahlan, som fått vaktkaptetens intresse, tar till orda och meddelar att sällskapet önskar tala med Grimva. Man går, tillsammans med Riarken, ned för att konfrontera honom med sin egen osanning. Teodor är bara delvis med på noterna och lyssnar bäst han kan för att förstå egenheterna i detta komplicerade fall. Man låter honom förstå att en ring kommit på avvägar, en ring med en sten.

Av den sorgliga Grimva får man dock inte ut mycket mer än att han "vaknat i källaren på värdshuset", där han somnat på fyllan, kastat vatten och hittat en kropp som han stal någon slant från. Sällskapet går åter upp i vakthuset och är på väg ut då en äldre man och en liten pojke kommer fram. Fadern manar barnet att tala. Pojken berättar att han suttit under en bro sent en natt för att fiska (då fadern var ute på päljsjakt) då han sett något mycket märkligt. Självaste Tullmästare Kyre Fjärrfarne hade i nattens slöja kommit och kastat ett bylte med blodiga kläder över kanten på bron - under mordnatten! Gruppen besöker magikerakademin som presidieras över av den vise Trollkarlen Azumendes. Där hämtar gruppen upp sin kompanjon, magikergesällen Vincent. Gruppen ber Azumendes använda magi för att avgöra om blodet på kläderna tillhör den mördade. Hartwig, Teo och Vincent går till Tullmästaren för att i stundens hetta lägga fram bevisen mot honom. Kyre förnekar all inblandning. Kahlan går till stadsvakten för att be dem öppna hos Tullmästaren. Samtidigt ligger de tre på lur och vaktar Tullmästarens bostadshus, nere vid kajen. Vincent använder sin magi för att avgöra att den eftersökta ringen mycket riktigt finns i Tullmästarens bostad: men plötsligt märker de hur en figur i hast lämnar huset. De jagar efter, och upptäcker Tullmästaren nere vid bryggan, på väg att lämna Fristaden i sin båt. Kyre har vakternas förtroende och får en patrull att stoppa  äventyrarna. Med karaktäristisk oigenomtänkthet kastar sig Teo i vattnet för att försöka fånga upp Tullmästaren som nu hissat segel och farit ut på sundet. Kahlan har under tiden detta sker försökt se till att gruppen får en legitim möjlighet att söka genom Tullmästarens hus och utföra förhör med den misstänkte. När han återvänder med en häktningsorder finner han Fjärrfarnes hus tomt och mörkt: halvlängdsmannen och krigarkvinnan har redan återvänt till magikerakademin med Vincent, som råkat ut för ett magiskt missöde. Väl där redovisar de för kopplingen mellan Tullmästaren och bevisen som uppdagats för stadsvakten.

Till slut får gruppen lov att ta sig in i Tullmästarens bostad i sällskap av Stadsvakten. I bostaden finner man två kraftigt komprometterande brev skrivna av nekromantikern Faucia Svartros till Tullmästare Kyre Fjärrfarne. Det uppdagas att Kyre varit delaktig i en komplott, som involverat att öppna en magisk portal inne i Fristaden för att släppa in mörkrets krafter för att konsekvent rensa Fristaden på allt motstånd. Det framgår vidare att Kyre varit mottagare av vissa förbjudna, nekromantiska skrifter och haft i uppdrag att överlämna dessa samt ringen till nekromantikern genom ombud. Det framgår också att nekromantikern själv håller till på ön Coronia, söder om Fristaden. Det insinieras även att markgreve Arviden Griip varit involverad i något sorts lömskheter med en person kallad Falkner, på tempelfästet Kalband.

Gruppen återvänder till slut till skeppet Skumsnäckan för att rapportera till Kapten Heraclo. Deras uppdragsgivare går med på att till skepps jaga efter den nu efterlyste Tullmästaren till den lilla ön Coronia...